Gulacticos!

Bajrami och Avdic levererade i U21-matchen mot Holland. Med två baljor i såg man till att Sverige kunde gå till en betryggande ledning. Gött så. Tuggummimannen gjorde 3-0 och segern var kassaskåpssäker.
I stora landslaget tvålade Isaksson in åtminstone en boll och vid ett tillfälle höll han på att supa bort bollen ensam mot tre holländare. Jag är övertygad om att Wiland redan idag är en bättre målvakt, men när Lagerbäck kommer till den insikten vet i fan. 2015 kanske...

Så var det slut för i år!

Musiken har tystnat, lamporna tänds och publiken går ut. Peter LeMarc, nästan i alla fall. Minns inte riktigt mer än att jag lyssnade på den där lite vemodiga låten och visualliserade ett ganska tydligt slut utan riktig glädje. Men ändå en värdighet.
Och det är lite så jag kan sammanfatta den här säsongen, allsvenskan 2008. Ingen riktig glädje, lite vemodigt att det är över för den här gången. Ändå, ett värdigt slut. Stolthet och klass.
Det som allra mest etsat sig fast från året är Stefan Ishizaki. Han växte under året fram som en gigant inom den allsvenska fotbollen. En irrationell yttermittfältare som de allsvenska lagen vanligtvis får köpa sig till. Men vi har honom på vår högerkant och chansen till guld 2008 försvann när skadan kom.
Dessutom har vi en arvtagare till Ishi genom Bajrami. Killen hade förmodligen gjort än större succé om han fått spela på högerkanten, men han har gjort vänsterdribblandet till sin ära och stolhet. En lagspelare och artist. Och Elfsborgs framtid.
Andra saker som spelat roll:
- Skadan på Anders. Nästan lika betydelsefull som skadan på Ishi. Att Elfsborg stred om guldet till sista omgången utan sina två landslagsmän visar att föreningen har en framtid långt efter Anders lägger skorna på hyllan. Jag tror han lirar två säsonger till.
- Wiland. Så blev han tillslut den toppmålis man trott. Och flyttlasset går till Köpenhamn. Jag unnar honom stålarna och chapions leauge på riktigt, för det är vad som väntar. Han är i premier leauge om några år och står i premiären av VM 2010.
- Teddy. Gammal är äldst och bäst. Ingen gör det svåra så enkelt och ödmjukt. Ingen är så bra som mittback som Teddy. Årets back i allsvenskan.
- Impotensen. Inte jag. Anfallet i Elfsborg. Hasse Berggren gör 11 mål och 3 assist med röven på kryckor och smärtstillande, Ingelsten springer hem målen, osv. Men Elfsborg lyckas inte få fram en anfallare av klass. Svagt. Kanske kan falkenbergaren bli svaret, men det tror jag knappast. Inte 2009 i alla fall.
- Kalmar. Elfsborgs prestation räcker till guld 9 gånger av 10. I år var det nummer 10 och Kalmar var fantastiska. Rydström gnällde mer än vanligt, Elmarna fler än någonsin och man skaffade sig till och med fotbollsfruar som gav laget ett rosaskimmrade töcken. Det var Kalmars år i år och fan ta dom. Jävla smålänningar. Nästa år, då jävlar.
- Skitlag. Med en centertank vinner vi mot skitlagen oftare nästa år. Fatta det, Haglund. Vi vill inte se fler skitmatcher mot skitlag som GAIS, Ljungskile, Gefle och Örebro. Och ICA!

Slutligen, min elva, årets elva:

Wiland

Karlsson-Teddy-August-Florén

Danielsson-Anders

Ishi-Avdic-Bajrami

Mobaeck*

*= eftersom anfallarna uderpresterat och Mobaeck fått spela runt på olika positioner och förtjänar en plats i årets elva, sätter jag honom där. Kanske borde spelat på högerbacken istället för Karlsson, eller som släpande forward istället för Avdic.

Årets spelare alla kategorier: Ishi

Årets målis: Wiland

Årets försvarare: Teddy

Årets mittfältare: Ishi

Årets anfallare: ingen

Årets match: 3-0 hemma mot ICA.

Ladda!

För den som vill ladda upp inför morgondagen...
Rydströms blogg!
Vi Gule!
Elfsborgs officiella!
Kalmars Officiella!
Fotbollskanalen!

Rydströms blogg för skön läsning bakom fiendelinjen, Vi Gule för ohämmad gnällsupport, Officiella för laguppställningar och trupper i de båda matcherna. Fotbollskanalen med införreportage.
Vi vet alla att chanserna är försvinnande små, men bara det att den teoretiska möjligheten finns gör att nerven kittlas sådär lite lagom. Ingen press, inga förhoppningar, ingen besvikelse om det inte lyckas. Bara en tacksam förhoppning åt det dystra någon valt att kalla söndag.

Spöken, rydströmar och andra olusigheter!

Bloggandet här under hösten har pendlat mellan halvfart och tomgång. Livet har tragglat sig fram och min relation till Elfsborg har väl vart som till morsan och farsan under tonåren. Jag vet att laget finns kvar och väntar på mig när jag kommer tillbaka.
Nu föreställer jag mig inte att Gulacticos ska ta sig förbi Kalmar i ssta omgången. Det är tre poäng för mycket tillen början med och skulle Kalmar förlora och Gulacticos vinna mot norrlandsspöket snackar vi 9 mål att ta ikapp.
På bloggen Trehörnorstraff skriver Jesper om gamla osannolikheter. Malmö FF hade någongång på 60-talet en 4-poängsledning och 6 plusmål med 3 omgångar kvar (2-poängssystemet). Media och, framförallt, malmöborna själva utropade MFF till svenska mästare.
Nu skedde det där omöjliga och jagande lag bakom plockade ikapp 2 poäng och 5 plusmål sista omgången. MFF torskade och jagande lag vann. Aldrig har väl någon ropat så mycket hej, så mycket för tidigt.
Nu är Nanne Bergstrand äckligt disiplinerad. Ingen lyckas klämma ur honom ett "ja-nu-är-det-klart". DET om något talar emot en vändning.
Det lilla som talar för är att Rydström var äckligt nöjd efter matchen mot Norrköping och i radiosporten uder måndagen var Elmarna märkligt säkra på sin sak, mätt med Nannemått, då. Där kan man hitta en svaghet. kanske, kanske vill Halmstad avsluta snyggt och skicka Kalmars drömmar om guld en bra bit ut i Laholmsbukten. Vad vet jag.
men den största uppgiften ligger fortfarande på strömvallen. Platsen där vi sällan tar tre poäng. Nu är gefle klara för allsvenskan 2009, kan inte avancera och månne är de utan mål och mening, utan motivation. Där ligger väl Gulacticos stora hopp.
Jag svär i kyrkan och drämmer till med ett tips:
Halmstad - Kalmar 3-0
Gefle- Gulacticos 0-6
Se där. Ett guld i annalkande!