Så var det slut för i år!

Musiken har tystnat, lamporna tänds och publiken går ut. Peter LeMarc, nästan i alla fall. Minns inte riktigt mer än att jag lyssnade på den där lite vemodiga låten och visualliserade ett ganska tydligt slut utan riktig glädje. Men ändå en värdighet.
Och det är lite så jag kan sammanfatta den här säsongen, allsvenskan 2008. Ingen riktig glädje, lite vemodigt att det är över för den här gången. Ändå, ett värdigt slut. Stolthet och klass.
Det som allra mest etsat sig fast från året är Stefan Ishizaki. Han växte under året fram som en gigant inom den allsvenska fotbollen. En irrationell yttermittfältare som de allsvenska lagen vanligtvis får köpa sig till. Men vi har honom på vår högerkant och chansen till guld 2008 försvann när skadan kom.
Dessutom har vi en arvtagare till Ishi genom Bajrami. Killen hade förmodligen gjort än större succé om han fått spela på högerkanten, men han har gjort vänsterdribblandet till sin ära och stolhet. En lagspelare och artist. Och Elfsborgs framtid.
Andra saker som spelat roll:
- Skadan på Anders. Nästan lika betydelsefull som skadan på Ishi. Att Elfsborg stred om guldet till sista omgången utan sina två landslagsmän visar att föreningen har en framtid långt efter Anders lägger skorna på hyllan. Jag tror han lirar två säsonger till.
- Wiland. Så blev han tillslut den toppmålis man trott. Och flyttlasset går till Köpenhamn. Jag unnar honom stålarna och chapions leauge på riktigt, för det är vad som väntar. Han är i premier leauge om några år och står i premiären av VM 2010.
- Teddy. Gammal är äldst och bäst. Ingen gör det svåra så enkelt och ödmjukt. Ingen är så bra som mittback som Teddy. Årets back i allsvenskan.
- Impotensen. Inte jag. Anfallet i Elfsborg. Hasse Berggren gör 11 mål och 3 assist med röven på kryckor och smärtstillande, Ingelsten springer hem målen, osv. Men Elfsborg lyckas inte få fram en anfallare av klass. Svagt. Kanske kan falkenbergaren bli svaret, men det tror jag knappast. Inte 2009 i alla fall.
- Kalmar. Elfsborgs prestation räcker till guld 9 gånger av 10. I år var det nummer 10 och Kalmar var fantastiska. Rydström gnällde mer än vanligt, Elmarna fler än någonsin och man skaffade sig till och med fotbollsfruar som gav laget ett rosaskimmrade töcken. Det var Kalmars år i år och fan ta dom. Jävla smålänningar. Nästa år, då jävlar.
- Skitlag. Med en centertank vinner vi mot skitlagen oftare nästa år. Fatta det, Haglund. Vi vill inte se fler skitmatcher mot skitlag som GAIS, Ljungskile, Gefle och Örebro. Och ICA!

Slutligen, min elva, årets elva:

Wiland

Karlsson-Teddy-August-Florén

Danielsson-Anders

Ishi-Avdic-Bajrami

Mobaeck*

*= eftersom anfallarna uderpresterat och Mobaeck fått spela runt på olika positioner och förtjänar en plats i årets elva, sätter jag honom där. Kanske borde spelat på högerbacken istället för Karlsson, eller som släpande forward istället för Avdic.

Årets spelare alla kategorier: Ishi

Årets målis: Wiland

Årets försvarare: Teddy

Årets mittfältare: Ishi

Årets anfallare: ingen

Årets match: 3-0 hemma mot ICA.