En gång gul, alltid gul!

Tror att Hasse gick till Häcken bara för att få fortsätta spela i gult. Egentligen var hans avsked från Di Gule ett iscensatt marknadsföringsjippo, där man trodde att Hasses återkomst till Arenan skulle dra tusen och åter tusen, vilket det gjorde. Hasses mål var också de iscensatta av en skicklig regisör, som vill hålla allsvenskan vid liv och inte låta Di Gule springa iväg för mycket i början. Hade serien vart avgjord lagom till VM-uppehållet hade man sannolikt inte lockat många av de som kategoriseras som spontanbesökare och man hade inte heller skapat den spänning, nerv och ångest som är så viktig för att kunna fira guldet med bad i fontäner. Det hela ska så klart avgöras i novenmber, på Borås Arena, den då enda plan värt nanet fotbollsplan, mot Djurgården. Det ska sluta 8-1 och folket, Boråsarna, kommer dansa sambatåg i led hela vägen till hjärtat av Borås. Detta hade man såklart inte kunnat göra om segern vart bärgad, säg sent i september, borta på en gräslig plan!
Tänk på det ni, när ni har ångest över Tjocke-Hasses mål!
Trevlig Helg!

You dirty robber!

Kände det på mig. Måhända är jag bara efterklok och sur, men någonstans anade jag att det skulle hända. Jag sa till min stolsgranne att är det något Augustsson och Sjöberg ska se till, så är det att oskadliggöra Hasse Berggren. Med schysta knep, med fula knep, med otillåtna knep, med ren missgärning, med våld, med verbala psykningar eller vad som kan tänkas behövas. Sjöberg känner sin Hasse och måste komma med tusentals knep till Kejsar August. Men icke. Av alla försök såg man intet. Hasse fick rumla runt som den pansartank han nu är, fick fälla ut röva, älga sig fram, suga in alla bollar som kom inom en radie av 25 meter, skjuta från favoritlägen och göra två sketmål- precis som vi älskat när han gjort i Elfsborg. Men nu hatar jag det. Jag hatar att det gick så här. Utan Hasse hade Häcken skapat nothing, nada, inget! Ändå fick Hasse all tid och allt utrymme som gick att finna på plastgräset. När Hasse får, tar han. Känner mig lätt rånad när det är han som står för målen- motståndarnas mål- och därmed tar två poäng. Men det kunde vart värre!
Att matchen hamnade där den hamnade känns ledsamt och tråkigt, onödigt om mman så vill. Men de gula eleganterna visade att man inte är ett saggigt mittengäng i år. Man visade att det finns mer moral hos var och en i laget, än det gör i en hel blåvit styrelse. Att tugga taggtråd, bita i det sura äpplet, vara nere och resa sig på nio och sedan vinna på poäng- det är starkt och en förmåga hos ett topplag. Nu får det inte bli många liknande poängtapp mot givna mjölkkor, men kan man vinna mot ett skakigt ÖIS, få oavgjort mot ett hysteriskt AIK och sedan spela sitt spel i de avslutande hemmamatcherna, får motståndarna se långt fram för att hitta en plan där man kommer ikapp.
Individuellt hos spelarna var det kul att se de individuella prestationerna i andra halvlek. Ishi, Anders, Arvidsson och Leandre gav kickar, men knappast extas. Lagspelet fungerade bara understundom, men då var det å andra sidan bara ett lag på plan- det andra satt i knät på sin egen målvakt. Kan man hitta den gedigna laginsatsen över en lång period så behöver man inte fundera på backar, målvakter och petiga linjemän. Då har vi ett lag som för matchen dit de vill!
Kvällens AHA: klacken hörs, klacken syns, klacken värmer, klacken ger nerv åt oss alla! 5 tummar upp till guliganerna!

Match mot BK Röva!

Så är det åter dags för match på Borås Arena. Den här gången är det BK Röva som kommer på besök. Ett för oss Elfsborgare trevligt besök. För Röva ser säkert uppgiften övermäktig ut. Statistiken tala för Elfsborg: på 15 allsvenska matcher i Borås har det blivit 8 segrar och 7 oavgjorda till Di Gules fördel. Målskillnaden är smått fantastiska 33-13.
Rolig läsning, men ännu roligare är dagens startelva, som presenteras i BT:

Wiland

J.Karlsson-Kejsar August-Kapten Sjöberg-J.Arvidsson

Ishizaki-Illola-Holmén-Anders

Sjöhage-"Träbenen" Svensson

Startelvan innehåller fyra förändringar sen vinstmatchen i söndags och samtliga ser både spännande och förbättrande ut. Att Johan Karlsson får kliva ut på högerkanten (sin riktiga plats!) kan bara vara till det bättre. Att sedan Jesper Arvidsson får en efterlängtad chans från start tycker jag känns kanon. Han har en fungerande vänsterfot (speciellt omtyckt på den här sidan) som kommer göra honom till en riktig klasslirare. Skulle han gå bort sig offensivt kan vi lugnt luta oss tillbaka- vi har ju allsvenskans stabilaste mittbackspar och bakom dem en pånyttfödd Wiland. Att Martin Andersson är petad efter frispelet i söndags känns rätt och riktigt. En utvisning kunde förändrat hela säsongen. Skäms!

På mittfältet är det en oberskrivlig lättnad att läsa att Illola är tillbaka och att det INTE är på någon annan än Samuelssons bekostnad. Ärligt talat, lika bra att lägga korten på bordet: jag anser att det förmodligen vore lika bra att spela med den bindgalna apan i Borås Djurpark. Lika många felbeslut, men han skulle åtminstone åsamka motståndarna smärta. Har aldrig förstått varför Haglund väljer en allt sämre Samuelsson framför en handfull bättre alternativ.

På topp är den kvickfotade Sjöhage tillbaka, vilket nog kan vara rätt medecin mot en av de största utmanarna till årets försvarare: Teddy Lucic. Det är inte många som driblar sig förbi honom, därför känns det bättre att anfalla med en kille som springer ifrån de flesta. Vad gäller Matt Svensson bör han såklart spela i ett vinstdrivet Elfsborg. Det vore inte försvarbart med en säck guld på bänken. Sportsligt är det avgörande om han har skruvat träbenen rätt för dagen- har han det blir det kanon, har han det inte blir det ...hrm...ja.

Till sist Hasse Berggren. Jag ser det så här: 90 minuters fiende- ett liv av repsekt. Han ska hyllas i lagom dos, men sedan faller han under begreppet Specialpsykningsobjekt! Mot oss får han inte göra några mål, hellre skada hälen eller vara ur form.

Får jag önska håller Wiland nollan för tredje matchen i rad och Sjöhage sätter sina två första för säsongen. Mumma!

Klipp Häcken, ge dem en spark i Arslet, va en finne i Röva: ikväll ska det bli tre poäng!

En motsägelsefull sida

Redan innan jag kom igång med skrivande såg Di Gule till att allt som skrivs på denna sida faller under en slags falsk föreställning. Elfsborg gör ju visst mål på hörna, gjorde det redan tidigt i årets serie och vart så när att göra det fler gånger. Men jag står fast vid min gode väns ord: "Elfsborg gör ALDRIG mål på hörna". Ty, ju större förhoppningarna är, desto tyngre blir fallet mot allsvenskans nedre del. Man blir inte glad åt en hörna eller fast situation, man blir snarare uppgiven. Visst, det har till och med börjar brännas när Elfsborg får frispark strax utanför straffområdet. Vi har Anders, Ishi och Holmén som säket kan skjuta. Men ärligt talat- det måste ske oftare än var tredje säsong för att jag återigen ska se det ljus som kallas Stefan Andreasson.
Hur som helst. Det här är en hyllning, inte bara till fotbollslaget Elfsborg, utan också till alla oss som varje år hoppas, längtar och avundsjukt blänger mot medaljer. Det ska inte vara givet att gå på fotboll, det ska inte alltid vara bra och kul och gå vägen.
Det ska kännas att vara supporter och man ska få längta. Det är bra att längta. Vi längtar i år också och kommer säkert fortsätta göra så. Oavsett kommer här skrivas om Elfsborg och det som händer runt omkring. Om typ hörnor som aldrig leder till något!