You dirty robber!

Kände det på mig. Måhända är jag bara efterklok och sur, men någonstans anade jag att det skulle hända. Jag sa till min stolsgranne att är det något Augustsson och Sjöberg ska se till, så är det att oskadliggöra Hasse Berggren. Med schysta knep, med fula knep, med otillåtna knep, med ren missgärning, med våld, med verbala psykningar eller vad som kan tänkas behövas. Sjöberg känner sin Hasse och måste komma med tusentals knep till Kejsar August. Men icke. Av alla försök såg man intet. Hasse fick rumla runt som den pansartank han nu är, fick fälla ut röva, älga sig fram, suga in alla bollar som kom inom en radie av 25 meter, skjuta från favoritlägen och göra två sketmål- precis som vi älskat när han gjort i Elfsborg. Men nu hatar jag det. Jag hatar att det gick så här. Utan Hasse hade Häcken skapat nothing, nada, inget! Ändå fick Hasse all tid och allt utrymme som gick att finna på plastgräset. När Hasse får, tar han. Känner mig lätt rånad när det är han som står för målen- motståndarnas mål- och därmed tar två poäng. Men det kunde vart värre!
Att matchen hamnade där den hamnade känns ledsamt och tråkigt, onödigt om mman så vill. Men de gula eleganterna visade att man inte är ett saggigt mittengäng i år. Man visade att det finns mer moral hos var och en i laget, än det gör i en hel blåvit styrelse. Att tugga taggtråd, bita i det sura äpplet, vara nere och resa sig på nio och sedan vinna på poäng- det är starkt och en förmåga hos ett topplag. Nu får det inte bli många liknande poängtapp mot givna mjölkkor, men kan man vinna mot ett skakigt ÖIS, få oavgjort mot ett hysteriskt AIK och sedan spela sitt spel i de avslutande hemmamatcherna, får motståndarna se långt fram för att hitta en plan där man kommer ikapp.
Individuellt hos spelarna var det kul att se de individuella prestationerna i andra halvlek. Ishi, Anders, Arvidsson och Leandre gav kickar, men knappast extas. Lagspelet fungerade bara understundom, men då var det å andra sidan bara ett lag på plan- det andra satt i knät på sin egen målvakt. Kan man hitta den gedigna laginsatsen över en lång period så behöver man inte fundera på backar, målvakter och petiga linjemän. Då har vi ett lag som för matchen dit de vill!
Kvällens AHA: klacken hörs, klacken syns, klacken värmer, klacken ger nerv åt oss alla! 5 tummar upp till guliganerna!