Tung dag!

Det hjälper att läsa. Det liksom strukturerar upp tankarna och sätter perspektiv på saker och ting. Alla medier pratar om skrällen och någonstans värmer det ädå att det är Elfsborg som är det stora lasset och Ljungskile den lilla tuvan. Det är så man får se det. Man får väl sakta acceptera att Gulacticos inte är ett lag för guldstriden, att man inte har förmågan att dyrka upp defensiva lag. Det kanske kommer, men man kan det inte nu.
Haglund är en dålig förlorare men även det är säkert ett uttryck av besvikelse. Det är lätt att projicera eget tillkortakommande på någon annan, det ligger nästan i människans natur att göra så. Så Haglund är förlåten.
Frågan är hur laget går vidare? Skäller Haglund nu? Blir Wettergren upprörd? Slår Anders näven i väggen i Borås Arenas innandömme? Kommer laget ut med mord i blick på söndag? Plockar man fram det där som har fattats?
Laget har vänt negativa trender många gånger de senaste säsongerna. 2002 kom man tillbaka efter fem raka förluster under säsongens början. 2005 kom man också igång efter en herrans massa kryss och förluster. Jag minns Hammarby hemma det året, första gången gnistan infann sig, laget sprang och offrade sig en hel match, trots kviteringar från södertokarna. Det finns där hos hela laget. Men det verkar behövas en kniv mot strupen för att laget ska vakna ur sömnen, ett hot, något som väcker känslorna till liv och plockar fram den primitive mannen ur pojkarna.
Det kanske kommer på söndag mot Sundsvall.
Kanske på Söderstadion onsdag kväll.
Kanske, men det kommer. Det vet jag.
Nu helg, något sorgsen över laget i mitt hjärta. Men ändå hoppfull!

Stå upp för Elfsborg!