Fotboll och doping!

Sitter framför TVn med ett glas vin i ena handen och fjärrkontrollen i den andra, zappar mellan kanalerna innan jag som vanligt knäpper på SVTs text-TV för en nyhetsrunda. Finner nyheten med att den italienske multidivan Fransesco Totti skulle vart inblandad i en mörkad dopinghärva. Inget förvånar mig kring personen Totti, det kunde lika gärna handlat om precis vilken sanslös skandal som helst. Men det är ämnena fotboll och doping i samma nyhet som får mig att tänka till lite extra!
Vid en närmare eftertanke kommer jag inte på ett enda fall av dopingavstängning som drabbat en fotbollsspelare av klass. Någonstans finns en vag förnimmelse om en portugis som åkte dit i början av 2000-talet, strax efter att han kommit tillbaka från en anna avstängning (bråk under EM 2000). Men i övrigt kommer jag inte på ett enda uppseesdeveckande fall inom världsfotbollen.
Fine, fotbollsspelare är renhåriga typer? Yeah, right...
Jag tror iof inte att fotbollen lider av samma dopningsproblematik som cykelsporten, friidrotten och tyngdlyftningssporten gör, men mörkertalet måste vara enormt. Att Totti uppmärksammas är naturligtvis självklart, han syns och märks i såväl Italien som över hela världen, så minsta substans till ryktesspridning fångas självklart upp i landet som är moder till all skandaljournalistik. Men att det där utöver uppmärksammas är jag mera tveksam till. Tottis brott är inte doping i sig, utan att han uteblev från ett annonserat test. I övriga idrottsvärlden är ett uteblivande från dylika tester det samma som ett fällande för dopingbruk och avstängningen är obönhörlig. Men inte inom fotbollen!
Varför?
Jag tror inte att det ses som ett allvarligt brott att dopa sig och spela fotboll. Effekten är naturligtvis den samma hos desa idrottare, men man tycks gömma sig bakom en kultur av lättjefyllt överseende. Pengar, stjärnstatus och adnimistrativa åtaganden spelat allt för stor roll för att man ska släppa dopingpolisen Wada innanför murarna. Champions leauge skulle lida enorma förluster om någon av dess fixstjärnor försvann under en tvåårsperiod, därför skapar man sig en otillgänglig labyrint för insyn av omvärlden!
I Italien har några allvarliga försök att avslöja Juventusorganisationens systematiska doping gjorts, men de som hejdat försöken har haft mer än Turinanknytning som orsak. Artiklar har skrivits, filmer har gjorts och personliga tragedier har vevats upp, men att komma de ansvariga inpå livet är otänkbart. Därtill finns för många hinder på vägen, uppbackat av mäktiga intressen!
Jag minns från min friidrottskarriär att en längdhoppare av god nationell klass vägrade lämna test i samband med en tävling. han stängdes av med med hårdast möjliga straff och ratades därefter av övriga friidrottssverige. Idrotten i sig tog sitt ansvar och markerade tydligt sin inställning.
Men jag är inte alls övertygad om att fotbollen skulle göra samma sak. Har en kompis med långt engagemang inom fotbollsföreningslivet och hans inställning är att en dopad fotbollsspelare inte har en så avgörande roll på resultaten och därför är det inte lika allvarligt med doping inom sporten!
Vilket jävla skitsnack!
Dra ned byxorna på Totti, inför frekventa dopingtester på samma sätt som inom andra idrotter. Fotbollen ska inte stå utanför övriga samhällets moral bara för att det råkar vara business inblandat!
---
Läs för övrigt Göran Richters artikel på hammarby fotbolls hemsida. En fotbollsledare som vågar lägga ansvaret för läktarvåldet på dom som är ansvarige: de våldverkande svinen på läktarna som förstör vår älskade fotboll. Du har full respekt hos mig, Göran!!!