En sportjournalists alibi!

En sportjournalist måste alltid säkra sin intellektuella sida genom att slänga upp ett antal boktips, skivtitlar eller teater-/musikalföreställningar, som om det inte var nog att han/hon är en jävel på sport. Att bara kunna sport verkar inte vara nog för att visa världen sin kompetens. Eller vill sportjournalisten intala sig själv om att han/hon är snäppet bättre än sin läsare, som då antas bara vara insnöad sportnörd?

För en navelluddspetande kulturjournalis räcker det med att visa sin avsky för sport, så har han säkrat sin status inom sin genre.
Jävligt märkligt!

För en bloggare som jag räcker det gott med att kasta skit omkring mig!