Mittfältarnas förlovade paradis!

IF Elfsborg lockar klassmittfältare till stan som en prostituerad lockar könssjukdomar. Ofta finns det fler än man tror.
Med Martin Ericsson i laget har man följande innermittfältare till förfogande: Anders, Illola, Danielsson, Avdic, Kurbegovic och nämnde Ericsson.
Avdic flyttar förmodligen ett steg upp och blir den renodlade forward han själv gärna vill vara och som Haglund ställer stor tilltro till. Illola är mer skadebenägen än Litmanen.
Kvar blir Anders, Danielsson, Kurbegovic och Ericsson. En alldeles utomordentlig miljö att växa i för unge Kurbegovic och där har vi förmodligen näste storlirare i gul dress. Fram till att han blommar fullt ut (han var bra redan i våras, kom ihåg det) har vi ett utomordentligt bra innermittfält som startuppställning. Med Kurbegovic som avlastning och injektionsspruta kan vi få ett innermittfält som orkar jobbar hela året, håller sig friskt och samtidgt kan leverera offensiv kvallitet.
Det som kan grumla glädjen är om någon av ovan nämnda försvinner. Men, vad fan... det ser bra ut ändå.
Nu ska vi bara ha en stor stark anfallare. Gärna i brottartrikåer och en galnings lynne. En som sätter skallen till i alla lägen. För att citera en brittisk tränare från 80-talet. Lagets brutalaste spelare hade spelat en hel match med smärtor och det visade sig vara ett brutet ben.
Journalisten: "Visste du att han åkte hem med ett brutet ben?"
Coachen: "Jasså? Vems?"
Vi behöver en galning där fram, en kille som kan offra både sitt eget och motståndarnas bästa. En killer. Sniper.
Dessutom en klassback till. Känns tunt bakom Kejsaren och en allt äldre Lucic.