Det blåser kallt!

Det är fan i mig en kall vind som drar över landet. Höst. Färgglada löv virvlar över vägarna och himlen är tung och grå.
Men det bryr sig inte den allsvenska fotbollen om. Den dansar vidare genom mörkret. Upplevelsen blir rent av snäppet mer magiskt när matcherna spelas i blekt sken från strålkastarna högt, högt där uppe. Publiken blir något mer rysk. Vantar, vinterjacka och mössa döljer människorna som står, sitter, gormar och aplåderar.
Det är fan tur att allsvenskan finns. Vad skulle man annars gjort åt den? Hösten.
Elfsborg spelade fotboll som man ville igår. Man trillade boll och gjorde mål som annars bara Kalmar kan.
4-0 på ett Ljungskile som spelar efter sina resurser. Jag gnäller inte på Ljungskile. Varför skulle de bjuda motståndarna på mål och poäng bara för att klä sig i ett spel man inte kan? 4-0 är bra. 4-0 är en solklar seger, om än så mot Ljungskile.
Segern var ett måste.
Ett måste för att hela det sargade självförtroende laget åsamkat sig själva efter förlusten mot irländarna.
Ett måste för att hänga på Kalmar i guldstriden.
Och det är det där, måste, som laget har haft så förtvivlat svårt för. De svåra matcherna mot bra lag har laget bemästrat länge. Men måstematcherna mot skitlag har skapat initiativlöshet, på gränsen till apati. Laget har ofta vart svagt och idélöst när man stälts mot en köttmur, mot ett lag "som spelar efter sina resurser".
Det gick bra igår. Det kan gå åt helvete mot Sundsvall. Man vet aldrig.
Men ska vi vinna SM-guld måste vi vinna. Det gör Kalmar, var så säkra!
---
Bajen säljer Petter till Holland och får miljoner klubben inte klarar sig utan. Man klarar sig utan poäng, men inte pengar.
Kalmar väljer att hålla Elm säsongen ut och får inte en spänn när han lämnar. Holland, han också. Men Kalmar visar kurage och klubbkänsla. Man säljer inte idealen och ger inte bort poängen.
Hade inte mitt hjärta vart så förtvivlat gult hade jag hoppats på Kalmar. Kalmar står för något som glöms bort. Något som hör till svunna tider. Det är coolt!