To the edge of...

Känns som hela livet är en 1-1-match!
Di Gule i lördags!
Haglunds uttagning av Samuelsson samma dag!
Valet igår!
Satt isloerad på en grusplan i skånskt fiendeland, hade det jävligt bra i solen, men saknade förmågan att vara live med digule. Fick SMS om resultaten och det kändes bra och dåligt på en och samma gång. Bara 1-1, men en räddad straff i slutet. Bra, fast inte tillräckligt! När jag fick 1-1-messet kände jag i hela kroppen att Samuelsson var på plan, att han slått bort en pass som gav en kontring som gav ett motståndarmål. Man bara vet sånt!
Fy fan.
Å Anders gnäller om missade målchanser. Sluta gnäll och producera, du är en av dom som förväntas sätta dit den. Du är inte längre den elleganta mittfältaren som kan överlåta till någon annan att göra det sista. Det är du nu!
Åsså valet. Borgligt, stramt, kassa statsfinanser, segregerande, bakåtsträvande. Illa!
Vad värre är: Sverigedemokraterna fick 1,9% i riksdagsvalet. En bunt ex-krminella låtsaspolitiker med illa förtäckt främlingsfientlighet rakt in i verkligheten. Lever vi på 2000-talet? Varför reageras det inte starkar på detta? Förmodligen det största hotet mot den svenska demokratin sen Hitler anekterade den svenska infrastrukturen! Fy fan!!!
Helgens gladaste vänsternyhet: Jesper Arvidsson fick komma in mot Gefle, vilket gillas av mig. En knorrande vänsterfot kan lösa alla världens problem, dyrka upp vilket försvar som helst. Men han ska naturligtvis spela från start, innan dess är jag inte nöjd. Han kan inte heller uträtta de stordåd som förväntas av en vänsterfot om han inte får spela kontinueligt.
Blått i valet!
Som 1-1-matchen i lördags: ingen katastrof, men ett jävla misstag!