Och han missade dem alla!

Såg inte landskampen igår, hade match själv. Oavgjort 1-1. Stenhård tillställning med kamp som förnamn och känslor som efternamn. Kaptenen agerade berlinmur, men till slut fick motståndarna in en studsande boll.
Hade kampen och viljan vart av en tusendel av ovan nämnda nere i Frankrike hade Sverige vunnit med 5-1. Sverige brukar vinna sådana kamper, när vilja och känslor ger styrka och mod.
Men igår var Lasse Nilsson den som syntes mest. Så verkar det på alla repriser i alla fall.
Hans missar får mig att ofrivilligt hamna i en warpzone, jag dras snabbt tillbaka i tiden...
Står plötsligt på Ryavallens ståplats, till vänster om mittlinjen där man alltid stod. Alltid regnet piskandes på ena ansiktshalvan. Alltid fyllebröande guliganer sjungandes i nacken. Alltid missarna grinandes i synen.
Lasse Nilsson kunde missa dem alla. Tunn som en sparris, snabb som en iller, missade öppna lägen han skaffat sig genom perfekta löpningar. Varför bli fotbollsspelare som missar bra lägen? Om man är snabb ska man väl sätta dem högt eller lågt, vid sidan av målvakten, strax under ribban eller mellan benen. Men inte rakt på en sittande målvakts hjälplöst utsträckta hand. Nej!
Hans enormt fräcka lobbstraff på övertid vid hemmapremiären mot ÖIS är kanske symbolisk. Den är genialisk, men tar i ribban. Han är missarnas man, sorry!
Ljungberg förblindad av Elfsborgarnas guldglans månne, för synen tappade han och in stoppade Lager-Lasse den som spelade i högsta proffsliga, vilket råkade bli Kennedy. Naturlige kantlöparen Ishizaki fick vänta till andra halvlek, när Chippen blev lat och simulerade ljumsskada. Ishi slog en grym frispark som Petter Hansson lyckades nicka utanför i öppen bur. Men det kan Petter kosta på sig, för han spelar i europeisk proffsliga. Ishi får fortsätta vinna SM-guld, för landslaget hamnar han bara i om han blir bänknötare i Zervette, Herenveen eller Nice.
Bitterheten kan ni, som ni märker, äta med sked här!
Och för alla AIK:are som orkat ända hit: 4-0!