Blott en dag...

Idag började det igen. Jobbet, kneget, slit och släp, skiten. Fy fan. Gick med tunga steg uppför backen mot det kråkslott jag kliver in i när det fortfarande är mörkt och lämnar först när det åter är mörkt. Jävla årstid, jävla jobb.
Men vem är jag att klaga? Jag har jobb, bara det är anledning till att vara någorlunda ödmjuk och tacksam. Vakna halv 7, springa ner till köket och till sång brygga kaffe, vattna hunden, pissa, skjutsa grabben till skolan, åka till jobbet, ta kepsen i handen och bocka för chefen och hålla käft i vetelängden.
Sen jobba för pengar som går åt, hem, äta, leka, TV, soffan, sängen.
Ibland önskar jag att jag var miljonär, eller kändis, eller utanför samhället, bara inte det där vanliga som alltid rullar på och piskar en i ansiktet.
Men det är väl såhär det alltid känns första dagen efter en längre ledighet. Jag kan väl helt enkelt inte vänja mig. Jag är väl jävligt bortskämd och otacksam!
---
Abbas till Mancheser City. För att träna alltså!