På fiendesidan för en kväll!

Så har korppremiären avklarats.
Parkervallen skröt med en knölig leråker, med lite grästuvor här och var. Matcherna hade rullat på sen 5 så det var ju minst sagt uppsprunget. Jag kommer aldrig kritisera konstgräs så länge allsvenska lag riskerar att ställa sånt underlag till buds.
Åter till kvällens match. Jag och Kaptenen fick klä oss i obekväma färger och ställas mot ett högt satsande Guliganerna i premiären. När jag och Kaptenen anlände hade de unga gossarna redan avslutat inledningen på sin överambitiösa uppvärmning (nån måste informera killarna att uppvärmning i korpen håller sig till en cigg/snus och några joggvarv på sin höjd).
Matcherna spelas i 2x25 minuter och på 7-manna, med flygande byten och högt tempo första 5. Domarnivån är i regel usel, men oftast rättvist usel.
Dagens match var inget undantag, förutom att det gula laget hade sin klack närvarande. Kul, naturligtvis. Långväga gäster sågs även bland dessa...
Resultatet blev 3-2 till Guliganerna och som spelare i det förlorande laget kan jag bara hävda att det var orättvist, det är så man gör. Domaren var såklart usel och missade 3 straffsituationer för oss i slutskedet. Guliganerna ledde med 3-0 och höll på att göra en riktig klassiker och tappa hela försprånget. Men ikväll fick vi känna på hur det är att möta fansen till de regerande svenska mästarna och dessa har tydligen domaren med sig. Dock ska jag återigen påpeka att domarnivån är jämnusel. Jag hade en högst olämplig hands i första som domaren missade, eller vad han nu gjorde.
Ett stort minus var alla de filmningar som laget höll sig med. Kanske inte passar i en korpserie. I alla fall inte 9 uppenbara filmningar, på mittplan och i eget straffområde.
Det var dock spännande att spela för motståndarsidan. Lite som att vänsterprassla, fast ändå inte. Gulingarna var duktiga, men måste nog knäcka korpkoden för att gå hela vägen. Det var också intressant att ställas mot de eldsjälar som man bara ser i andra sammanhang. De skrek lika bra och lidelsefullt som på läktaren.
Men vi var bättre!